Europarätt

• Arbetsrätt
• Yttrandefrihet/personlig integritet
• Långsamma rättsprocesser
• Bolags rätt till ideellt skadestånd

• Europarättsligt skadestånd i övrigt
• Egendomsskydd
• Proportionalitetsprincipen
• Oförutsebar lag
  eller rättstillämpning

Även Europakonventionen har betydelse för arbetsrätten. Europadomstolen har exempelvis på senare tid förstärkt den s.k. negativa föreningsfriheten. Denna innebär en rätt att inte behöva tvingas in i – eller på annat sätt ofrivilligt stödja – föreningar. Detta har sin största betydelse i förhållande till fackföreningar.

Byrån har, tillsammans med kollegor, inför Europadomstolen företrätt byggnadsarbetare som tvingades betala granskningsavgifter till Byggnads – trots att de inte var med i facket (se artikeln i Legala Affärer om Granskningsavgifternas öde avgörs.) Europadomstolen lämnade prövningstillstånd i målet (Se Eddie Juhlins artikel, Sverige måste försvara byggfackets arvoden i Pointlex, publicerad 2005-01-13). Det var huvudförhandling i Juni 2006 och dom väntas under hösten/vintern 2006.
 

Svensk lagstiftning hade inte heller givit en person, som förföljs på det sättet, ett tillräckligt skydd. Men svenska domstolar är tvingade att beakta Europakonventionen. Byrån åtar sig uppdrag med anslutning härtill.
 

Många länder har haft stora problem med att rättvisans kvarnar har malt för långsamt – inte minst Italien och Polen. Men även i Sverige har vissa processer systematiskt varit för långsamma. Detta gäller inte minst skattetilläggsprocesser. Byrån har biträtt andra advokatbyråer med utredningar om när sådant skadestånd skall utgå och hur höga skadestånden bör vara, vilket har inneburit en genomgång av hundratals europadomstolsavgöranden på området. Byrån har därför särskild kompetens i sådana mål. (se vidare om långsamma rättsprocesser och skadestånd, Advokater kräver snabbhet av Mikeal Kindbom i Legala Affärer, nr. 5 2006 s. 8).
 

Detta skiljer sig från strikt svensk lag och praxis, där man hittills ansett att juridiska personer inte kan erhålla sådant skadestånd. Eftersom Europakonventionen dock är svensk lag, måste man rätta sig efter detta, åtminstone om det föreligger ett brott mot någon bestämmelse i konventionen. Se Jan Södergrens artikel i JT Bolags rätt till ideellt skadestånd.

Rätt till skadestånd kan även i övrigt sträcka sig längre enligt Europarätten jämfört med svensk rätt. För att ta ett exempel inskränker sig myndigheters skadeståndsansvar till verksamhet som de utövar i sin ”myndighetsutövning”. Emellertid inskränker sig inte Europarätten till detta begrepp utan skadeståndsansvaret är vidare (se artikeln Kommunförbundets jurist: i Pointlex, publicerad 2000-05-12).
 

Vidare är det inte bara när någon blir av med egendom, såsom exempelvis vid expropriationer och fastighetsbildningar, som skyddet blir tillämpligt. Även en möjlighet att utnyttja sin egendom skyddas av bestämmelsen, exempelvis förbud av olika slag. Att exempelvis tvångsvis behöva upplåta mark för 3G master (s.k. ledningsrätt) skyddas principiellt av bestämmelsen. Det är en annan sak att sådant tvång ofta – men inte alltid – ändå är tillåtligt enligt bestämmelsen (det beror på omständigheterna).

Frågor om bygglov och andra tillstånd, servitut, förvärvstillstånd m.m. kan beröras av Europarätten.

Vidare blir skyddet principiellt tillämpligt vid skatteuttag, avgifter böter m.m. Det är naturligtvis inte förbjudet för staterna att ta ut skatt, utdöma böter eller begära avgifter. Konventionen kräver dock att det sker på ett rättssäkert, icke godtyckligt, sätt. En sådan inskränkning måste vara föreskriven i tillräckligt klar och förutsebar lag (laglighetskravet). Det måste också föreligga ett allmänt intresse som är proportionerligt (proportionalitetsprincipen).

Byrån åtar sig alla uppdrag som kan berör Europakonventionens skydd för egendom och äganderätt.

Vissa samebyar har åberopat äganderätten inför Europadomstolen i deras konflikt med markägare om rätt till vinterrenbete (Se Mikael Kindboms artikel, Renägare går till Europadomstolen, i Pointlex, publicerad 2004-11-01). Byrån är ombud för samebyarna.
 

Vad som är tillåtligt enligt Europarätten avgörs alltid från fall till fall. Det är därför inte möjligt att här uttömmande beskriva principen. Nästan alla fall kokar emellertid ner till en proportionalitets-bedömning och det finns vissa allmänna kriterier som man måste se till. Dessa är byrån väl bekant med.
 

Laglighetskravet är särskilt viktigt i brottmål och ärenden som kan leda till någon sanktion för den enskilde. Därför finns laglighetskravet vad gäller brottmål stadgat i en särskild bestämmelse i konventionen (artikel 7).

Ett exempel där laglighetskravet i Sverige är ifrågasatt är jaktlagstiftningen och närmare bestämt när man får skydda sina tamdjur mot rovdjursangrepp. En man sköt en varg när vargen närmade sig tamdjuren, efter att ha rivit grannens får. Mannen fälldes av Högsta domstolen, efter att ha friats i de lägre instanserna. Underinstanserna friade eftersom de ansåg att lagen var för otydlig vad gäller den situation som mannen befann sig. T.o.m. den dåvarande jordbruksministern ansåg att lagen var för otydlig (enligt ett uttalande i Riksdag & Departement).

Mannen klagade till Europadomstolen eftersom han ansåg att han blivit dömd enligt en lag som inte var tillräckligt klar och precis. Han åberopade laglighetskravet i artikel 7. Dessutom ansåg han att laglighetskravet för egendomsskyddet var kränkt. Den lag som i princip talade om i vilka situationer som en djurägare får skydda sin egendom – tamdjuren – var för otydlig.

Processen i Europadomstolen pågår och Byrån är ombud för djurägaren (se vidare om fallet, Eva Westerlings artikel i Pointlex, Vargskott till Europadomstolen, publicerad 2005-06-27).